Romandebutanten Johanna Jensen bygger broar genom att berätta om kärlek

Författaren Johanna Jensens debutroman ”På okänd väg” går emot strömmen, genom att skildra en bisexuell trekantsrelation ur ett kristet perspektiv. Hennes avsikt är inte att provocera, utan hon vill bjuda in till förståelse mellan olika trosuppfattningar och sexuella orienteringar, och framför allt vill hon berätta en kärlekshistoria.

Går det att skriva en bisexuell roman med Lolita-känsla i kristen miljö, utan att det blir snuskigt eller blasfemiskt? Johanna Jensen har lyckats med detta i sin debutroman ”På okänd väg”. Hon lever sig in i konfirmanden Malin lika väl som i Albrecht som med bästa avsikter deltar som volontär i konfirmandlägret och snart dras in i oväntade känslor för den bara till synes hjälplösa flickan. Senare tillkommer den både finkänsliga och teknikintresserade Ylva, som är ateist och får förbli det under hela romanen. Sällan att en kristen författare visar lika mycket respekt för kristna som för icke-religiösa övertygelser. Likaså verkar det helt naturligt att hennes karaktärer hamnar i ovanliga relationskonstellationer, eftersom allt är buren av ömsesidig kärlek. Så blir boken inte bara en spännande och hjärtevärmande läsning utan även en plädoajé för mångfald och tolerans. Boken har kommit ut i augusti 2016 hos Vingars förlag, både som mjukband och som e-bok.

Språkgranskaren Margareta Börjesson skrev på sin Facebooksida om sitt arbete med boken: ”Roligt och engagerande, fick tända om vedspisen flera gånger dagligen, eftersom jag glömde fylla på ved – uppslukad av manuset! Mera sådant!”

Johanna Jensen, 48 år, har docentkompetens i psykologi. Hon är född i Tyskland och kom till Sverige 11 år sedan, för att arbeta som universitetslektor. Nu bor hon med sin fru Ester i en villa i Kristianstad. Efter att ha skrivit romanen ”På okänd väg” valde hon en kvinnlig pseudonym, trots att hon biologiskt sett är en man, för att läsarna skulle lägga märke till relationerna och känslorna som uttrycks i romanen. Därmed började en ”okänd väg” även för henne: hon märkte snart att kvinnorollen passade henne bättre än livet som man, och hon har nyligen officiellt bytt namnet till ”Johanna”. Just nu arbetar hon på sin nästa roman ”Mördarens dotter”.

På okänd väg

Författare: Johanna Jensen
Förlag: Vingars förlag, www.vingarsforlag.se
402 sidor, mjukband och e-bok. Nu i bokhandeln.
Mjukband:
ISBN 978-91-983200-0-8, beställ; smakprov
E-bok:
ISBN 978-91-983200-1-5, beställ; smakprov

Recension: "Lift" av Hanna Wikman

Eftersom det förekommer en del homo- och bisexuell kärlek i mina romaner har jag blivit intresserad av vad andra skriver om detta. Har nu läst ”Lift” av Hanna Wikman som kom ut år 2010. Trots att det finns en trekantsrelation i både min roman ”På okänd väg” och i ”Lift”, skulle historierna inte kunna vara mer olika. I min roman brottas karaktärerna med ångesten för att förlora sina närmaste och med missförståelser och konflikter som detta medför, tills allt har ordnat sig till det goda. Karaktärerna är fulla av känslor för varandra och de uttrycker vad de känner, eller om de inte gör det, så blir deras älskare bekymrade om att de bär något tungt med sig utan att kunna prata om det.

I ”Lift” däremot förblir känslorna otydliga förutom de mest basala, såsom att vara kåt; allt hänger i luften, svävar mellan raderna. Protagonisterna beter sig motsägelsefullt: Jonni lämnar sin sambo Emelia varje sommar för att lifta och glömmer bort att höra av sig hemma när Jonni lär känna Liv på resan. Men när Emelia blir otålig, ångrar hon sig, och ägnar hela hennes tillvaro åt att söka henne som under tiden har flyttat ut. När Jonni slutligen återförenas blir hon utskälld för att vara så beroende av Emelia. De två älskar varandra i timmar, varpå Jonni får veta att Emelia väntar barn med Liv som nämligen biologiskt sett är en man.

Vad gör Jonni? På efterfrågan hur hon känns säger Jonni:

”Det är som en stor varm sten som landat i mitt bröst, eller en sten som lyfts från mitt hjärta. Och det är inga krylldjur därunder. Under stenen är ett djur som är släkt med amöban. Varmt och pulserande är det, en manet, på marken. Har sina rottrådar. Bligar upp mot den som lyfter. Kisar med sina Barbapapaögon. Ler med dem mot de som lyfter. Kommunicerar med tankekraft med hjälp av bilder. Ett sånt djur är under stenen på hjärtat. Jättekonstigt.”

Sedan frågar hon försiktigt om Liv nu också skall vara Emelias partner samt om hon själv är hennes flickvän. Och får inget tydligt svar annars än att hon måste bli mer självständig.

Jag fattar ingenting av det Jonni säger. Vad hade jag gjort i detta läge? Skrikit av smärta! Och lämnat Emelia och Liv som bara vill ha mig på avstånd. Men Jonni har inga synpunkter, stannar, hjälper till, och är alldeles begeistrad av barnet som föds utan tydligt kön.

Det verkar som om författaren vill plädera för en fri, obunden kärlek där alla kan resa bort och knullar runt utan dåligt samvete och där man inte ens ska vara tvungen att vara ihop. Men när Jonni inte hör av sig under veckor, då kritiseras detta också. Och det är oklart vad som utgör en kärleksrelation i så fall, vad som skall ge trygghet, inte minst för barnet. Vidare reagerar jag på att författaren försöker utveckla en könlös utopi. Alla väsentliga karaktärer är kvinnor eller så är det män som lever som kvinnor. Det är uppfriskande att läsa en bok där inte män intar en dominerande roll, men jag tycker att romanen tar det för mycket åt den motsatta ytterligheten för att det skulle kunna vara en bärande samhällsutopi.

Boken slutar som den har börjat: Jonni drar iväg för att lifta. Så vad har förändrats? Finns någon lärdom att dra? 

Provläs Johannas första roman "På okänd väg"

Malin är en tonårstjej – Albrecht en medelålders man. Snabbt blir de förälskade i varandra, men är kärleken starkare än alla hinder? Och så finns även Ylva… ”På okänd väg” är en varm roman om en ovanlig kärlek och om att växa genom svårigheter.

Vid första dejten frågar Malin Albrecht om han är pedofil. Senare erkänner hon att hon hade valt honom i alla fall, även om han hade svarat ja på frågan. Deras kärlek blir snart total, omfattar kropp och själ, är ett förhållande som mellan pojk- och flickvän och mellan fader och dotter på en gång. Omedelbart blir Albrecht misstänkt för sexuella övergrepp mot barn. Albrecht och Malin blir separerade och hamnar mellan kugghjulen av ett fyrkantigt samhälle. ”Det var alltid jobbigt när barnen inte ville underordna sig barnahusets pedagogiska koncept” konstaterar polisen efter en intervju där Malin inte fick säga det hon ville. Men Malin ger inte upp. ”Du får inte underskatta mig” har den späda och till synes skyddslösa flickan varnat Albrecht redan vid första dejten, och vi får uppleva hur hon går sin väg mot alla odds. På vägen får vi ta del av hennes helt egna sätt att hämta tröst ur bibeln. Och av betydelsen av vänskap. Berättelsen följer Malin intill vuxenåldern, när även klasskamraten Ylva vävs in i Albrechts och Malins historia. Plötsligen står kärleken inte bara inför yttre utan även inre utmaningar.

Smakprov